idag är en sådan typisk dag när tankarna flyger iväg. önskar att det fanns en knapp man kunde trycka på så att allt bara stängs av.
jag undrar, varför han? vad hade hänt om jag hade haft kvar honom? hade jag vart i england då? hade han fortfarande levt? fanns det något jag kunde ha gjort annorlunda? dum fråga, man kan alltid gör någonting annorlunda.
jag vet att man inte ska tänka så som jag gör. men det är oundvikligt. det som händ evar tragiskt och jag vet att jag borde gå vidare, men ibland tar det tid. folk säger att tiden läker alla sår, men det är bara att inse vissa sår kan inte läka. endel kanske är chockade över att jag är så ledsen som jag är. dom förstår inte hatkärleken vi hade. jag vet att vissa dagar ville jag bara bli av med honom, med det menar jag säljas. för då skulle det ha löst alla mina problem. men hans problem hade fortfarande kvarstått. han var envis, kaxig, dryg men ändå underbar på hans lilla sätt. han och jag hade ett band som ingen kunde bryta.
första gången jag verkligen upptäckte att han älskade och litade på mig var när jag hade ridit i paddocken och så skulle jag plocka undan lite hinder så jag stängde grinden, tog av honom sadel och träns så började jag gå fram och tillbaka. han sprang omkring och hade det roligt. efter ett tag insåg jag att han gick efter mig. vart jag än gick så var han bakom mig och följde varenda steg jag tog. så började jag springa omkring och göra volter byta varv och göra massor med halter. det fantastiska var att han ville vara med mig, även fast han hade  lite gräs som han kunde äta på eller bara springa omkring och dampa som han kunde göra ibland. efter den dagen så släppte jag honom i paddocken minst en gång i veckan så gjorde vi massor med övningar. haha man kan säga att det gick bättre för oss på marken än vad det gjorde när jag red!
Min häst Junak älskade att hoppa. fråga vem som helst så får ni exakt samma svar. det var de bästa han visste. det var en av anledningarna till att vi ville sälja honom, jag hoppade inte. han ville hoppa, han älskade tävlingar och uppmärksamheten han fick. men det gick ju åt helvete!
om jag skulle kunna få tag på den där människan som förstörde min häst skulle jag sätta hammaren i pannan på honom. och jaaaa, jag vet att det inte skulle hjälpa. men det skulle iaf dämpa ilskan som jag har emot den människan.
okej jag vet att det kanske är lite överdrivet att slå honom med en hammare.. men den smärtan som min häst hade i 1 års tid går inte att förklara. så lite smärta kan den där mannen få, anser jag iaf!

och sen har jag haft drömmar den senaste tiden som handlar om en person som jag inte vill glömma men skulle vara tacksam om den/det inte hoppade upp i mina drömmar...


ehh, ska snart gå till maria och sitta barnvakt. ta hand om terrorn och hans bröder. kommer bli intressant.

Hoppas ni har det bra iaf och att ni inte är lika negativa som jag är idag!
Kramar till er!