Man kan säga att jag har svårt att sova.. förstår inte varför för jag är egentligen hur trött som helst..
Men just nu är det miljoner tankar som far runt.. Det handlar om min Engelska kurs, att om jag ska fortsätta med den efter mars? Läraren hatar mig, fattar inte varför.. för en gång skull så har jag faktiskt inte gjort någonting, jag sitter tyst på lektionerna och försöker lyssna på henne. men när det står en tant framme vid den vita tavlan och bara skriver saker och sen gör pilar hit och dit, vi alla i klassen sitter som frågetecken men jag frågar inte längre vad hon menar för hon typ bara dumförklarar än.
Sen är vet jag inte vad jag ska göra med mitt liv.. funderar på att bli lärare, gympa lärare eller kurator. men vet inte vad jag ska göra. vill inte slösa hur mycket pengar som helst på en utbildning som jag senare inte har någon användning för. sen är det lite också om hästarna om jag ska fortsätta med det eller bara lägga ner det helt. för jag vet att en dag kanske jag vill ha en häst, men då vill jag inte att jag ska ha haft ett stort uppehåll mellan. man tappar så mycket om man inte sitter på ryggen minst 3 gånger i veckan. men för att kunna bli något med hästarna så kräver dom att jag ska hoppa, vilket jag inte kan/vill är livrädd för skiten. man styr liksom in mot en vägg känns det som för mig iaf.

Sen vill jag inte tillbaka till Norrköping, missförstå mig inte nu. men jag vill inte tillbaka dit, önskar att jag bara kunde ha bott i England i mitt liv eller hade alla mina vänner här hos mig. känner mig ensam även fast jag är omringad av människor, som bryr sig om mig och jag om dom. men det är inte samma sak..

jag saknar mina vänner.. det är jobbit utan dom. bara känslan att at upp telefon och ringa o veta att dom svarar. det kommer inte hända här.

jag saknar min familj, även fast jag och mina föräldrar bråkar ofta så saknar jag dom något otroligt. sen vet jag att dom kommer och hälsar på snart. men mina bröder och min syster dom har inte tid att komma hit för dom har sina jobb där hemma och sina vänner. min syster har sin dotter och hennes man att ta hand om.
Jag saknar Vhilda något fruktansvärt.. vem kunde ana att man skulle sakna en sån liten skitunge så mycket som jag gör, jag är nog mest rädd. rädd för att hon inte känner igen mig, rädd för att hon kommer gå iväg när jag träffar henne, rädd för att hon ska vara rädd för mig. men mest är jag rädd för att hon ska ha glömt mig.

Jag saknar min hund och häst. när jag åkte tillbaka till england andra gången sa jag hej då till min häst Junak som har vart min sen jag var 14 år, visst vi kom inte överrens ibland, vi var osams varannan dag men det betyder inte att jag inte älskade honom.
Min hund som jag har haft sen jag var 10 sa jag hej då till föralltid när jag åkte tillbaka efter nyår. det var hemskt och hur jobbigt som helst. hon har alltid vart min hund min underbara lilla Mitzie.

Nu har jag skrivit av mig lite och det var skönt. så nu ska jag försöka sova.
hoppas att ni redan sover.

Puss hejs