där kom samtalet som jag har väntat på.

jag vet att du mår bra nu och att du inte lider längre, men jag mår ändå skit för det. jag vet inte vad jag ska göra. livet går ju vidare och jag har mycket att göra idag. när mobilen började vibrera visste jag att det var mamma, när jag kollade på telefonen såg jag att det var mamma. då visste jag vad det handlade om. tårarna rinner, inte för att jag tycker synd om mig själv. utan för att jag älskar dig och kommer alltid att göra det. dom sa att du somnade in så fint. det är ingen tröst nu men det kommer bli det sen. jag vet inte vad jag ska göra, men som sagt livet fortsätter min gamla vän. jag kommer aldrig glömma den sista tiden vi hade, sista ridturen eller våran låt. Jag älskar dig Junak, nu och föralltid! Vila i frid min bästa vän, lillebror och familjemedlem!